Strandpromenaden

Under lunchrasten gick jag igenom helgens bilder och som alltid när jag kommer ner till strandpromenaden tar jag alltid några bilder. Jag har säkert hundra bilder som är svåra att urskilja men ändå åker kameran alltid fram just för att jag tycker att det är så vackert. Det är verkligen fridfullt att gå nere vid havet och det vill jag bli ännu bättre på. Det tar cirka tio minuter för mig att ta mig ner till promenaden och hade Brownie varit lite mer rask i benen hade jag definitivt tagit med honom dit lite oftare. Vi har världens brantaste backe påväg hem och jag trodde Brownie strök med första gången så jag undviker att ta med mig honom dit. Dessutom ska han alltid sniffa på allt nere vid stranden, vet inte varför. Lite som tjuren Ferdinand, helt inne i sitt luktande och märker inte alls av vad som händer i sin omgivning.