Det jag älskar med Turkiet är självfallet klimatet, att man i stort sett kan vistas utomhus alla tider på dygnet. Det sociala livet är också något jag gillar. Här finns mer tid för spontana möten skulle jag vilja säga och det är sällan saker och ting måste planeras veckovis i förväg. Även gästfriheten och vänligheten måste jag slå ett slag för, händer något finns det alltid folk där för dig - oavsett om det är grannen eller bara en random människa på gatan. Jag satt och pratade med min granne för ett tag sedan och i samma stund fick jag ett samtal från min pojkvän som berättade att han skulle bli sen hem då det hade inträffat ett dödsfall på hotellet. Jag berättade detta på ett knapert turkiska och trots att det inte hade varit det minsta jobbigt för mig att sitta hemma själv efter den nyheten ville hon inte att jag skulle gå hem och vara själv så jag blev bjuden på middag och vi satt och tittade på tv tillsammans fram tills Rasim kom hem. Gulligt tyckte jag.
Nu när midsommarafton ligger framför fötterna brukar det alltid planeras en massa, man har bjudningar till höger och vänster och man vet varken ut eller in. Midsommarafton i all ära men planeringsbiten måste nog vara bland det tråkigaste som finns. Den är dock svår att undgå såklart, sillen kommer ju inte från ingenstans direkt men eftersom här inte finns någon sill ändå tänker jag skippa allt som har med planering att göra och låta stunden få utvisa. Jag måste ju ändå erkänna att jag fortfarande gillar att planera och ha lite kännedom om vad som komma skall, svensken finns fortfarande kvar i mig - helt klart.
Lite midsommartankar bortifrån Turkiet! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar