Det där med hundar

Jag har aldrig varit en stor djurälskare, det husdjur vi egentligen har haft är en undulat på sin höjd. Jag minns att min önskelista som jag skrev varje år inför både jul och födelsedag när jag var yngre alltid inkluderade ett "riktigt" husdjur. Nu blev vi med husdjur här i Turkiet av en slump, det började med hundvakt och sedan har han liksom aldrig riktigt flyttat ut. Vi tänker att vi har honom som husdjur tillsvidare men jag hade verkligen saknat honom om han hade fått flytta hem till sin "riktiga" familj. Brownie är så himla snäll och klok och varje morgon är han lika glad. Imorse var allt lite stressigt och när jag stod redo för promenad med kopplet i ena handen ringer min kollega som jag åker med varje dag och meddelar att hon strax är utanför vilket är tidigare än normalt. Det gjorde så ont i hjärtat att hänga tillbaka kopplet och möta blicken av en besviken hund som ändå förstod läget och som tittade på mig med huvudet på sned. Pojkvännen var som tur var i krokarna och kunde ta ut vår lilla kreatur på promenad. ♥

Det blir kanske fler hundar i framtiden. Typ något sådant här?